Hide Article Text (OCR)
Tin-th bodde i ett sitet vindsrum hégst uppe i ett hus, belaget i storsta dens kineskvarter. Det fans flera ki neskvinner som bodde i samma vaning, men Tin-th var aldrig tillsammans med dem. Hon var iike lik de Ofriga. Tin-th var en stackars krympling. Genom ett dycksfall hade hon brutit bada benen, sa att hon endast med sv4 righet kunde rora sig. Det var ingen annan 4n hennes bror Liu-John, som hdlsade pA och sg till den lilla kopparriga Tinth. Liu-John var anstdlid vid en tvatt inrdttning, som Agdes af en af hans landsman. De bAda syskonen hade kommit till San Francisco med sina for Aldrar, dA de voro smA barn. Deras moder hade “détt dagen innan de anlande till det frammande landet, och négra veckor darefter deg fadern; hada dukade un der for en febersjukdom, hvilken de Adragit sig pA Angaren som forde dem fran hemlandet. Barnens farbror tog nu hand om de bAda férdldralosa, och fastin han var en fattig man giorde han sitt basta fér dem, tills a given han dog. Redan lAng tid fére farbroderns déd hade Tinth rAkat ut for den olycka som giorde hennes olik andra flickor.Men hennes olycka hade endast Okat bro derns tillgifven het fér system, hvilken han alskade hégsta, allt har i variden, och gamle-Wah dog lycklig i medvetan det om att Liu-John aldrig skulle of vergifva sin stackars lilla syster. Tinth bodde dar uppe i det illla vindsrummeét, och hvarje kvall efter slutat arbete gick Liu-John upp och pyssiade om henne. En afton uteblef Liu-John emeliertid och Tin-th bérjade kAnna sig prolig och ensam. Tin-th hade en liten fértjanst genom att brodera, och detta syssel satte hon sig med hela dagarna under tystnad, och hon langtade alltid till kvallen, dA Liu-John kom och hon fick delgifva honom alla de tankar, hon haft under dagens ensamhet, och fick héra litet af virlden, ty hon visste ingen ting annat in det hon sAg fran sitt lilla fonster. Fénstret vette At gatan och stundem satt hon lAnga stunder med sitt an sigte tryckt mot rutan och sAg pa lif vet dar nedanfér. Denna dag hade hon sett mycket som fangslat hennes upp midrksamhet och som hon tdakte tala om fér Liv-John, dA han kom. TvA ki nesiska praster kiddda i gula skrudar gingo férbi och skulle till tamplet som ligger pA nista gata; en liten fagel med hvitt brést och svarta vingar hade suttit pA fénsterblecket; en man ba rande ett stort positiv hade gAtt in i porten midt empt, och sex unga flicker vid hennes egen Alder, kl4dda som till fast eller brollop, hade ocks gAtt in genom samma port. Nar klockan slog nio och Liu-John icke hade kommit da, borjade Tin-th grita. Hon grat icke ofta, men naégot okannt skl, som Tin-th sjalf icke kun de goéra klart for sig — kanske var det Asynen af de glada vackra flickorna — kom nu hefines hjarta att sdrja. Midt under hennes snyftningar knac kade det blygt pa dérren. Det var icke Liu-John, han’ kom antid in raskt och utan att knacka. Tin-th linkade fram till dérren och éoppnade, och dar utan for i skymningen stod en ung flicka den mast fértjusande flicka Tin-th n4- gonsin sett och hon rickte fram en ki nesisk lilja till Tin-th. Tin-th forstod genast meningen med blomman — ett anbud om véanskap; hon tog den och bad den frammande stiga in. Det var en sadrdeles angenim stund for Truth som nu féljde , sWomde att hon var krympling och hon och den ungaco sina hjdrian for hvarandra. Liu-John ar mig kérate an allt annat, mer man kan inte till en man, om han om dr ens bror, 8A som man kan tala till en flicka, en jamnarng, sade Truth till Sui-Sin-Far. Hennes nya vanninna, Sui-Sin-Far, som kallades for “Den kinesiska liljan’’, svarade: Ja, i sanning, en kvinna mAste ha en kvinna till van att tala med, och en man mAste ha en man till van! SA ar det ju i det land som himien 4l ekar. Hvilken underbar skickelse férde dig till min doérr? fraigade Truth. Jag visste inte, svarade Sui-Sin- Far, annat an att jag ochsA var ensam. Vi ha bott har férut i huset, min syster och jag. Hon har nyligen firat brdllop, och nu nar dagssysslorna dro gjorda ar jag ensam. Ofta har jag gatt till din dérr, emedan jag hort att du var sjuk, men jag har icke velat gA in nar jag hérde en mans rést, som du sager ar din bror, jag vAgade da icke knacka. I kvall, nar jag gick forbi. Atervandan de fran ett arende At min syster, hérde jag endast ett snyftande ljud — och dA sprang jag till mitt rum efter liljan At dig. Féljande aften forklarade Liu-John att han haft sA mycket att gtéra pA tvatt inrattningen att han icke hunnit besdka systern som vanligt. Truth ta lade nu om fdr brodern att funnit en vaninna som lofvat att ibland férkorta hennes lAnga dagar. Liu-John var forvanad men glad att hora nybeten. Och nr han sedan traf fade och fick se Sui-Sin-Far med det ljufva flickansigtet, de mérka égonen och akara kinderna, drémde han om appel- och kérbarsblom och landet som himlen alsker. Klockan var omkring fyra pA efter middagen. Lin-John arbéetade i tvatt inrattningen och intresserade sig foga for farmet pagatan, som nu Okades ge land, nom brandvagnarnes framfart. Men efter en kort stand kom en gesee in till honom och skrek. Lin-John! Det brinner i det hus dir din syster bor! Den héga bygeningen stod i lAger,dan Liu-John kom dit. Ihgen annan hade vAgat sig upp i Ofversta vAaningen. Flammorna snuddade vid hans ansikte, nar han sprang upp for brandstegen. Jag vill inte félja dig! Det êr bast for mig att dé! Och Truth motsatte sig med all kraft att riddas af brodern. Stegen bar icke oss alla tre, och du ar hans syster! sade Sui-Sin-Far lugat. Det ar hans plikt att radda dig fore mig. Men han Alskar dig mist! Du och han kunna bli lyckliga tillsammans. Jag glader mig icke 4t lifvet! LAt Liu-John afgéra saken, Truth! Jam Liu-John gira det! Liu-John gick fram till fénstret. Ett é6gonblick tyecktes han tveka. Dérefter sokte han Sui-Sin Fars blick. Kom, Tiu-th! sade han. Hvar ar “Den kinesiska liljan’’? frAgade Tiu-ht, dA hon Aterkom fill sans. Hon 4r ide lyekliga andarnes och jag dr kvar i denna tunga, moérka varid! Sag inte sA, liten. Din bror 4l skar dig och skall beskydda dig! Men du Alskade Sui-Sin-Far hdég re — och hon Alskade dig! Siu-John sakte hufvudet. Ack! utbrast Truth. Hvarfodr skall jag lefva fér att goéra andra sorgsna? Nes! sade Siu-John, Sui-Sin- Far ar lycklig! Och jaz — jag gjorde bara min plikt, enligt vArt lands lagar g4r syster fére fistmoé. Och det skedde med hennes gillande — how bad mig handla sA. Och hur skulle jag kunna vara sorgsen dA, lilla syster?
Newspaper Details
Worcester Skandinavia
Worcester, Massachusetts, US
Wed, Jul 29, 1908
Page 17
Full Page
Clipped by
Anonymous
CA 24 Jan 2026
Other Publications Near Worcester, Massachusetts
Worcester Telegram
Worcester Evening Gazette
Worcester Skandinavia
