Det var i jsnuari. SaOn llg djap och hoppressad i gatorna i K. In-svepte i sina pelsar, kOrde stadcns rika och fOrniime igenom gatorna, rOkande sina cigarror.Karl Johans gata vimlade af folk ‘ fram och tillbaka pi d sllita trotto-arerna. Bland deaaa traffade vi student Sether, som just kom frin fOre-1 lsningarna med bOckerna under armen. Vi helsade honom, sisom varande en af Yura bekauta, och han inhjod oss till sitt hem till on liten paasinr och en pipa. Vi lade fOlje.Nero i en sidogati stannade en af dem vi mOtte framfOr oss. Han sSg jemmerlig ut i de for irstiden tunna kladerna och med de uslaste skor man kan tanka. Han drog kfinsel pi Sether och rllckte honom handen. De hade varit “ryssar tillsammans. Efter nSgra inlcdan-ae ord fOreslog han med bedjande stamms, att vi skulle g!t in pi en reatauration och fi oss “nigot vir-mande i kroppen. Jag bar doss utom icke mynlen nu, tillade han, men den som kunde vara si lyck lig som I och fi penmngar, nir man behofde! Jag ....jag lies det ock A cn lid, men nu iiro do da-garne fOrbi; miu far hr dOd, ocu mor sitter ensam med lngenting. Si r det att lida och sakna och lngan stades hafva hemma.“Jag ser, du har det icke bra, Jespatsou. Nu g vi hem. Vill du icke tillbringa en stund hos mig i qvall for gammal bekantskap skuii? frigade Sether.Tack, men jag fiuner mig alltid I b5st i Bacchus tempel med kamra-ter — jag hr nu sidan jag’’, sade den fOrfallne, och kastade en ling-tande blick in genom krogfOnstret, som vi passerade fOrbi.Han foldje dock med.Vi stannade ett Ogonblick utan. fOr en boklida och betrastade nigra titlar pi deratidea utstlilda bticker, hvanhland en aom lydde si-lunda: “Man kan allt hvad manvill.” Det var varmt och trefligt pi Sethera rum. Efter hand aom Jea-persons kalla lemmar varmdea upp, autogo bans matta Ogon ocksi mera lit Starka drycker vankades al-drig i Sethers hem, hvllket han tyd-ligt gjorde Jesperson uppmirkeam P*-Men hir kan da atanua och spi-aa qvillsvard”, sade Sether.Kamrat, jag kan evkrja vid gu-darna, att jag icke fOrtirt mer in fyrm torra brOdskifvor och tre aupar pa hela dagen.”“Stackara karll”“Jag har ockai en ging haft det godt, siBom dn har det hir”, fort-eatte Jesperson. Pengar flck jag nir jag behofde hemifrin. Att etu-dera ir en biaak, att lefva ar huf-vudaaken. Lef medan du lefver, har varit mitt visdomssprik. Och hvad Ir lifvet utan nOjen. .— Men si dog min fader. Bouppteckmn-gen stod ungefir pi noli, och nn gir jag hir Ofverlemnad it mig •jolt Jag lefver for dagen. Jag killer mig till Bacchus' kills och glommer ailunda all verldens Jem-mer och ueelhet Hvad ir trOet? TrOst ir botemedel, en fOrstOrelse for dem, mot hvilka odet ir hirdt, l och det har varit hirdt emot mig,, ser da En (inner atn trOst i religio-i nen, en annan i flaskan, en tredje ingenetides — jag fann den 1 fla-i ekaa Den ir min Qud.“Men flaakan forderfvar aina till , bedjare”, sad# Sether.